Idag ville Emanuel verkligen inte gå till dagis. Han bara grät och skrek och sprang ifrån mig hela tiden för att slippa. Jag blev så förvånad för han har alltid sprungit in på dagis och man har nästan fått stått och ropat hejdå till honom. Men inte idag. Stygga mamma lämnade honom på dagis å han som ville vara hemma å leka med sina bilar. 
Hmpf, nu dök mitt samvete upp på min axel...